Stockholms Vandrareförening - Aktuella vandringar

STOCKHOLMS VANDRAREFÖRENING

Om vandringarna

Stockholms Vandrareförening har olika typer av vandringar

Extra korta vandringar (5-7 km i lätt terräng och mycket långsam takt)
Korta vandringar (8-12 km i lätt terräng och långsam takt)
Medellånga vandringar (13-17 km i något svårare terräng och raskare takt)
Långa vandringar (18-25 km i delvis obanad terräng och rask takt. Om ingen medellång vandring arrangeras blir den långa vandringen 15-22 km)
Extralånga vandringar (längre än 25 km i delvis obanad terräng och rask takt)
Kvällsvandringar sommartid (ca 5 km)
Fågelexkursioner
Båtutflykter i Stockholms skärgård med vandringar sommartid

Det finns flera sätt att få information om kommande vandringar

Via länk
Kommande vandringar

Telefonsvarare
Information om kommande veckas vandringar finns även på vår telefonsvarare:
Telefon 08-667 16 66.

Tidningsnotiser
Uppgifter om vandringarna lämnas ibland i Dagens Nyheters bilaga På stan. Tidningen tar in uppgifter om föreningens vandringar i mån av plats.

I DNs Internetupplaga kan du få uppgifter om kommande veckas vandringar genom att gå in på DN På stan, gå till sök på ordet vandring i sökfältet "Sök artikel, evenemang eller ställe" under rubriken "MER PÅ STAN".

Vandrare

”Provvandringen 1913”

Så här började det... En historisk färdberättelse ur "Minnesblad", som Stockholms Vandrareförening utgav i anslutning till 10-års jubileet 1923.

Söndagen den 13 april 1913 anordnades en "provvandring" i stadens omnejd med syftemål att, om idén vann anklang, få till stånd en vandrareförening för Stockholm.

Samlingen var utsatt till kl. 9 på söndagsmorgonen vid Saltsjöbanans station, Stadsgården, och ett 60-tal personer hade infunnit sig. Avresan skedde kl. 9.20 med tåg till Nacka station, därifrån färden, under ledning av löjtnant Ehrnfelt, var ämnad att tagas i terrängpartiet söder om Nacka och med hemfärd från Saltsjö-Duvnäs station. Vid framkomsten till Nacka höll färdledaren ett kort hälsningstal, vari han framhöll nyttan och nöjet av fotvandringar och särskilt betonade fördelen att se sig omkring och få vaken blick för naturens skönhet. Därpå berörde han med några ord frågan om den lämpligaste klädedräkten vid dylika utfärder samt uppmanade till slut deltagarna att lägga bort allt tvång i umgänget med varandra och framhöll att en fri och ledig umgängeston vore den mest lämpliga ute i naturen.

Så började vandringen förbi Nacka värdshus och Nacka kvarnar. I strålande sol gick färden genom det vinterlika landskapet, än genom kärr och än uppför bergshöjder, från vilka man hasade sig ned i den mjuka snön, som även gav anledning till ett livligt snöbollskrig mellan för- och eftertruppen. Vid 12-tiden gjordes halt på en bergshöjd i närheten av Sandasjön, där de medhavda matsäckarna öppnades och frukosten förtärdes under skämt och glam. En eld uppgjordes, dels för kylans skull och dels för värmande av vatten, mjölk, kaffe och dylikt. Även stekte man äpplen och bananer samt rostade smörgåsar.

Efter ungefär en timmes tid gjordes uppbrott och vandrarna fortsatte, då och då sjungande en sång. Man rastade några minuter, varvid löjtnant Ehrnfelt demonstrerade fickurets användning som kompass.

Strax före framkomsten till Saltsjö-Duvnäs gjorde man ånyo halt och ett par sånger avsjöngos. Härvid beslöts att vandringarna skulle fortsätta varje söndag, varför färden för nästföljande söndag bestämdes.